Stora eller höga kvinnor är nästan tre gånger så benägna att utveckla den farliga oregelbundna hjärtrytmen som kallas förmaksflimmer som mindre kvinnor, säger en preliminär studie.

Ju större kvinnans kroppsstorlek som ung vuxen, desto mer troligt är hon att utveckla hjärtsjukdomen senare i livet, enligt forskarna.

"Det var en stegvis höjning av risken med att öka kroppsstorleken," säger studieförfattaren Dr. Annika Rosengren.


"Gruppen med den högsta kroppsytan hade nästan tre gånger så stor risk som de med den lägsta kroppsytan," tillade Rosengren, professor i internmedicin vid Göteborgs universitet i Sverige.

Förmaksflimmer är en oregelbunden hjärtslag som utvecklas i förmakarna - de två övre kamrarna i hjärtat. Den siverande hjärtslagen ökar risken för stroke, hjärtsvikt och andra hjärtrytmproblem, enligt American Heart Association.

Det är den vanligaste hjärtrytmstörningen, och alla har en chans på 1 till 5 att utveckla förmaksflimmer under sin livstid, säger forskarna i bakgrundsinformation. Problemet uppstår oftast hos personer över 60 år.


"Konsekvenserna kan vara betydande, eftersom världsbefolkningen växer högre och tyngre," sade Rosengren. "Vi kanske tittar på betydligt mer AF i framtiden."

En tidigare studie fann att husky eller höga unga män var mer benägna att utveckla förmaksflimmer när de åldras, särskilt om de tog upp vikt, sade Rosengren.

För att se om detta också förekommer hos kvinnor granskade Rosengren och hennes kollegor data om 1,5 miljoner svenska kvinnor.


Med hjälp av ett nationellt födelsesregister samlade forskarna information om kvinnor med en första graviditet (medelålder 28). Registret innehöll data om höjd och vikt, som forskarna använde för att bestämma varje kvinnas kroppsytstorlek. Registret hade också information om andra hjärtriskfaktorer som diabetes, högt blodtryck och rökning.

Utredarna spårade genomsnittet kvinnorna i 16 år. Under den tiden var mer än 7 000 kvinnor inlagda på sjukhus med förmaksflimmer vid en genomsnittlig ålder av 49.

Jämfört med de minsta kvinnorna hade de största kvinnorna en 2,6 gånger högre risk för förmaksflimmer efter justering för andra riskfaktorer, fann forskarna. De fann också att risken ökade med kvinnors ursprungliga kroppsstorlek.

Rosengren sa att ha en stor kropp innebär att ha ett stort hjärta med större än vanligt förmak, vilket ökar risken för förmaksflimmer.

Dr. Allan Stewart är chef för aortakirurgi för Mount Sinai Health System i New York City. Han sa att hjärtmuskelvävnad tjänar en dubbel funktion. Varje cell bidrar till de regelbundna hjärtmuskelkontraktioner som pumpar blod genom kroppen. Men cellerna passerar också längs en elektrisk impuls som styr hjärtslagets rytm, förklarade han.

Stor atria utmanar denna hjärtfunktion. "Du har samma antal celler, men när de är sträckta och de ökar i storlek, avbryter det hjärtans elektriska väg," sade Stewart. "Du går från en normal rytm till förmaksflimmer."

Att bara vara stor i sig självt ökar sannolikt problemet, sa Stewart, som inte var involverad i studien.

"Det är mer troligt att du har mer tryck mot ditt hjärta och mer tryck mot dina lungor, och dessa kan orsaka atrium att försvinna," sade han.

Ändå borde större kvinnor inte oroa sig. Även hos stora kvinnor förblev den absoluta risken för att utveckla förmaksflimmer låg i denna studie, mindre än 0,5 procent, konstaterade Dr. Neil Bernstein. Han är hjärtelektrofysiolog på Lenox Hill Hospital i New York City.

"Det mer intressanta faktum kommer att vara uppgifterna när denna grupp åldras, eftersom det finns en välkänd ökning i förekomsten av förmaksflimmer med åldern," sade Bernstein, som inte hade någon roll i studien.

Baserat på dessa resultat måste människor som är naturligt stora eller långa äta rätt, träna och vidta andra livsstilssteg för att skydda sin hjärthälsa, säger Stewart och Bernstein.

Det skulle också betala för läkare att hålla ett bättre öga på hjärthälsan hos långa eller skrovliga män och kvinnor när de blir äldre, tillade Stewart.

Resultaten presenterades på fredag ​​vid ett möte i European Society of Cardiology i Malaga, Spanien. Studier som presenteras vid möten anses vanligtvis preliminära tills de publiceras i en peer-granskad medicinsk tidskrift.